I Guds den Nåderikes den Barmhärtiges namn Ett uttalande av muslimska predikanter och lärda Allt lov och pris tillkommer Gud. Må Han sända sin välsignelse och Sin frid över vår Profet, Muhammed, och över hans släkt och följeslagare. Det angrepp på Guds Sändebud som ägt rum i Danmark har kränkt något av det som muslimer håller allra heligast och är dessutom förödande för den civiliserade och vänskapliga dialogen människor emellan. Vi har delat in er i folk och stammar för att ni ska lära känna varandra (K. 49: 13) Mot denna bakgrund vill vi fastslå följande: 1. Vi visar vårt stöd till det muslimska samfundet som stått upp för Guds Sändebud och detta är ett tydligt uttryck för att det muslimska samfundet är i allra högsta grad levande. Vi vill också understryka att det muslimska samfundets handlingar för att uttrycka sitt stöd för Profeten bör spegla hans eget moraliska exempel. 2. Vi uppmanar den danska regeringen och det danska folket att hörsamma de många sakliga och omdömesfulla röster som höjts i det egna samhället och som kräver ett fördömande, en ursäkt och att kränkningarna upphör. Detta för att Danmark inte ska riskera att uteslutas ur den globala gemenskap som upprätthåller en frihet i vilken attacker på, och vanhelgande av, religiösa symboler förhindras och i vilken man försöker avvärja att fiendskap och motsättningar mellan religioner och folkgrupper provoceras fram. Vi utvidgar denna uppmaning till att gälla även de länder som försvarat kränkningen, eftersom det inte finns något samhälle idag som förespråkar en fullständig frihet utan regler som hindrar människor från att skada varandra, även om reglernas utformning givetvis skiljer sig åt mellan olika samhällen. 3. Vi intygar här att åsiktsfrihet är en rättighet som tryggats i vår religion, för dem som med goda avsikter söker klarhet eller vill föra en dialog. Och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt (K. 16: 125). Detta har alla rationella människor alltid varit överens om och det har också uttryckts klart och otvetydigt i deklarationen om de mänskliga rättigheterna. 4. Vi uppmanar alla muslimer att utöva självbehärskning i överensstämmelse med den religiösa lagen (shari’a). Vi förkastar att en skymf bemöts på ett sätt som inte har stöd i Islam, såsom att bryta fördrag och ingångna överenskommelser genom att angripa ambassader och oskyldiga människor eller genom andra liknande handlingar. Sådant våld kan leda till att våra rättmätiga krav förvanskas och kan undergräva vår förmåga att göra vår röst hörd i det globala samfundet. Vi förmår inte stödja vår Profet genom att trotsa den lag han förmedlat till oss. 5. Vi vill uttrycka vår uppskattning för den opartiska ståndpunkt som uttryckts av vissa icke-muslimska religiösa auktoriteter som fördömt detta grova angrepp, ett fördömande som understryker det faktum att icke-muslimer i och utanför de muslimska länderna inte får hållas ansvariga för att några enstaka individer skymfat vår Profet. Gud säger: Det onda en människa har gjort skall läggas henne ensam till last och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. (K. 6: 164) och Skulle belöningen för den som gör gott vara annat än gott? (K. 55: 60) 6. Vi uppmanar också OIC (Organization of the Islamic Conference) såväl som våra länder och regeringar liksom det internationella samfundet att verka för att FN utfärdar en deklaration som kriminaliserar kränkningar av Muhammed, Jesus, Moses eller någon annan profet, må Guds frid och välsignelser vara med dem alla. 7. Vi tar också detta tillfälle i akt för att påminna alla muslimer om nödvändigheten och vikten av att återuppliva förbindelsen med vår avhållne Profet, genom att älska honom och följa hans exempel och genom att försöka leva upp till hans ädla moral och låta oss vägledas av honom. En sådan resning och ett sådant stöd för Profeten får inte bli bara en tillfällig reaktion som upphör när situationen ändras, utan bör snarare bli ett permanent tillstånd i vårt samfund. 8. Vi vill dessutom betona att vi nu har en plikt att gå vidare och göra Profeten känd för världen genom att i skrift och ord förmedla kunskap om hans karaktär, ädla egenskaper och höga moral, och, viktigare än allt annat, att ge uttryck för detta i vårt uppförande och i våra relationer till andra. Det är också av största vikt att de institutioner som berörs och alla individer, som har möjlighet, uppfyller sina plikter genom att stödja dessa ansträngningar. Vi ber Gud att ge oss förmåga att med framgång utföra det Han tycker om och som väcker Hans välbehag.